Isa 40 | SweKarlXII1873 | STEP | Tröster, tröstar mitt folk, säger edar Gud;

‏ Isaiah 40

1 Tröster, tröstar mitt folk, säger edar Gud; 2 Taler ljufliga med Jerusalem, och prediker för thy, att dess tid är fullbordad; ty dess missgerning är förlåten; ty det hafver fångit dubbelt af Herrans hand för alla sina synder. 3 Ens Predikares röst är i öknene: Bereder Herranom väg, görer en jemnan stig på markene vårom Gudi. 4 Alle dalar skola upphöjde varda, och all berg och högar skola förnedrade varda, och det ojemnt är skall jemnas, och det oslätt är skall slätt varda. 5 Ty Herrans härlighet skall uppenbarad varda; och allt kött skall tillsammans se, att Herrans mun talar. 6 En röst säger: Predika. Och han sade: Hvad skall jag predika? Allt kött är hö, och all dess godhet är såsom ett blomster i markene. 7 Höet torkas bort, blomstret förvissnar; ty Herrans ande blås derin; ja, folket är höet. 8 Höet torkas bort, blomstret förvissnar; men vår Guds ord blifver evinnerliga. 9 Zion, du som predikar, stig upp på ett högt berg; Jerusalem, du som predikar, häf upp dina röst med magt. Häf upp, och frukta dig intet; säg Juda städer: Si, der är edar Gud. 10 Ty si, Herren, Herren kommer väldeliga, och hans arm skall varda rådandes. Si, hans arbete och hans gerning skall icke varda utan frukt. 11 Han skall föda sin hjord såsom en herde; han skall församla lamben i sin famn, och bära dem i sitt sköt, och fordra de lambdigra. 12 Ho mäter vattnet med handene, och fattar himmelen med sin spann, och begriper jordena med tre fingers mått, och väger bergen med en vigt, och högarna med en våg? 13 Ho undervisar Herrans Anda; och hvad rådgifvare lärer honom? 14 Hvem frågar han om råd, den honom förstånd gifver, och lärer honom rättsens väg, och lärer honom klokhet, och viser honom förståndsens väg? 15 Si, Hedningarna äro aktade såsom en droppe den uti ämbaret blifver, och såsom ett grand det i vågskålene blifver. Si, öarna äro såsom ett litet stoft. 16 Libanon vore allt för litet till eld, och dess djur allt för få till bränneoffer. 17 Alle Hedningar äro intet för honom, och såsom platt intet aktade. 18 Vid hvem viljen I då likna Gud? Eller hvad viljen I göra honom för en liknelse? 19 En mästare gjuter väl ett beläte, och guldsmeden förgyller det, och gör silfkedjor deruppå. 20 Sammalunda, den ett armt häfoffer förmår, han utväljer ett trä, som icke förruttnar, och söker en klok mästare dertill, den ett beläte bereder, som blifver beståndandes. 21 Veten I intet? Hören I intet? Är detta icke kungjordt eder tillförene? Hafven I icke förstått det af jordenes begynnelse? 22 Han sitter öfver jordenes krets, och de som bo deruppå äro såsom gräshoppor; den der himmelen uttänjer såsom ett tunnt skinn, och utsträcker det såsom ett tjäll, der man bor uti; 23 Den der Förstarna omintetgör, och domarena på jordene förlägger; 24 Lika som deras slägte hvarken hade plantering eller säd, eller rot i jordene; så att de borttorkas, när ett väder blås på dem, och en väderflaga förer dem bort, såsom agnar. 25 Vid hvem viljen I då likna mig, den jag lik är? säger den Helige. 26 Upplyfter edor ögon i höjdena, och ser; ho hafver de ting skapat, och förer deras här fram efter tal? Den som kallar dem alla vid namn. Hans förmåga och starka kraft är så stor, att honom icke ett fela kan. 27 Hvi säger du då, Jacob, och du, Israel, talar: Min väg är Herranom fördold, och min rätt går framom min Gud? 28 Vetst du icke? Hafver du icke hört? Herren, den evige Gud, som jordenes ändar skapat hafver, varder hvarken trött eller mödd. Hans förstånd är oransakeligit. 29 Han gifver dem trötta kraft, och dem magtlösom starkhet nog. 30 De ynglingar varda trötte, och uppgifvas, och de kanske män falla; 31 Men de som vänta efter Herran, de få en ny kraft, så att de skola uppfara med vingar såsom örnar; de skola löpa, och icke uppgifvas; de skola vandra, och icke trötte varda.