‏ Job 38

1Och Herren svarade Job uti ett väder, och sade: 2Hvilken är den som i sina tankar så fela vill, och talar så med oförnuft? 3Gjorda dina länder såsom en man; jag vill fråga dig: Säg, äst du så klok? 4Hvar vast du, då jag grundade jordena? Säg mig: 5Vetst du, ho henne hafver satt sitt mått; eller ho hafver dragit något snöre öfver henne? 6Eller hvaruppå står hennes fotafäste; eller ho hafver henne en hörnsten lagt; 7Då morgonstjernorna tillsammans lofvade mig, och all Guds barn fröjdade sig? 8Ho hafver tillslutit hafvet med sina dörrar, då det utbrast såsom utu moderlifve; 9Då jag klädde det med skyar, och invefvade det i töckno, såsom i lindakläde; 10Då jag förtog thy dess flod med minom dam, och satte thy bom och dörrar före; 11Och sade: Allt härintill skall du komma, och icke vidare; här skola dina stolta böljor sätta sig? 12Hafver du i dinom tid budit morgonen, och vist morgonrodnanom sitt rum; 13Att jordenes ändar måga fattade varda, och de ogudaktige der utskuddade blifva? 14Inseglet skall sig förvandla såsom ler, så att de skola blifva såsom ett kläde; 15Och dem ogudaktigom skall deras ljus förtaget varda, och de högfärdigas arm skall sönderbruten varda. 16Hafver du kommit uti hafsens grund, och vandrat uti djupsens fjät? 17Hafva dödsens dörrar någon tid upplåtit sig för dig; eller hafver du sett dörrarna åt mörkret? 18Hafver du förnummit huru bred jorden är? Låt höra, vetst du allt detta? 19Hvilken är vägen dit, der ljuset bor, och hvilket är mörkrens rum; 20Att du måtte aftaga dess gränso, och märka stigen till dess hus? 21Visste du, att du skulle på den tiden född varda, och huru många dina dagar blifva skulle? 22Hafver du der varit, dädan snön kommer; eller hafver du sett, hvadan haglet kommer; 23Hvilka jag bevarat hafver intill bedröfvelsens dag, intill stridenes och örligets dag? 24Genom hvilken vägen delar sig ljuset, och östanväder uppkommer på jordena? 25Ho hafver utskift regnskurene sitt lopp, och ljungeldenom och dundrena vägen; 26Så att det regnar uppå jordena, der ingen är, i öknene, der ingen menniska är; 27Att det skall uppfylla ödemarken och öknen, och kommer gräset till att växa? 28Ho är regnets fader? Ho hafver födt daggenes droppar? 29Utu hvars lif är isen utgången; och ho hafver födt rimfrostet under himmelen; 30Att vattnet skulle fördoldt varda såsom under stenar, och djupet blifver ofvanuppå ståndandes? 31Kan du binda tillsammans sjustjärnornas band, eller upplösa Orions band? 32Kan du hemta morgonstjernorna fram i sin tid, eller föra vagnen på himmelen öfver sin barn? 33Vetst du, huru himmelen skall regeras; eller kan du sätta ett herradöme öfver honom på jordene? 34Kan du föra dina dunder högt uppe i skynom, att vattnens myckenhet dig öfvertäcker? 35Kan du utsläppa ljungeldar, att de fara åstad, och säga: Här äre vi? 36Ho hafver satt visdomen uti det fördolda? Ho hafver gifvit tankomen förstånd? 37Ho är så vis, att han skyarna räkna kan? Ho kan förstoppa vattuläglarna i himmelen, 38När stoftet är vått vordet, så att det tillhopalöper, och klimparne låda tillsammans?