Job 40
1Och Herren svarade Job utur ett väder, och sade: 2Gjorda dina länder som en man. Jag vill fråga dig, och säg du mig: 3Skulle du göra min dom omintet, och fördöma mig, på det du skall vara rättfärdig? 4Och hafver du en arm såsom Gud, och kan du med lika röst dundra, såsom han gör? 5Bepryd dig med härlighet, och upphäf dig; kläd dig med lof och äro. 6Strö ut dins grymhets vrede; se uppå alla högmodiga, och böj dem; 7Och förtryck de ogudaktiga, der de äro; 8Begraf dem tillsammans i jordene, och försänk deras prål uti det fördolda; 9Så vill jag ock bekänna dig, att din högra hand dig hjelpa kan. 10Si, Behemoth, den jag bredovid dig gjort hafver, han skall äta hö såsom en oxe. 11Si, hans kraft är uti hans länder, och hans förmåga i hans buks nafla. 12Hans stjert sträcker sig ut såsom ett ceder; hans hemlig tings senor äro förvecklada. 13Hans ben äro såsom kopparrör; hans benlägger såsom jernstafrar. 14Han är begynnelsen af Guds vägar, den honom gjort hafver, han öfverfaller honom med sitt svärd. 15Bergen bära honom gräs, och all vilddjur spela der. 16Han ligger i skuggan fördold, i rör och i träck. 17Busken öfvertäcker honom med sin skugga, och pilträ vid bäcker öfvertäcka honom. 18Si, han uppsluker strömmen, och grufvar sig intet; han låter sig tycka, att han vill uttömma Jordanen med sin mun. 19Likväl griper man honom med sin egen ögon, och med snöre igenomborrar man honom hans näso. 20Kan du draga Leviathan med en krok, och fatta hans tungo med ett snöre? 21Kan du sätta honom en ring i näsona, och borra honom hans kindben igenom med en syl? 22Menar du, att han skall mycket bedjas före, eller smeka dig? 23Menar du, att du kan göra ett förbund med honom, att du må hafva honom till en träl evinnerliga? 24Kan du spela med honom såsom med en fogel; eller binda honom dinom pigom? Menar du, att sällskapet skola skära honom sönder, att han blifver utdelad ibland köpmännerna? Kan du fylla ena not med hans hud, och någon fiskaryssjo med hans hufvud? När du kommer dina hand vid honom, så kom ihåg, att det en strid är, den du icke uthålla kan. Si, hans hopp skall fela honom, och han skall uppenbarligen fördrifven varda.
Copyright information for
SweKarlXII1873