‏ Psalms 146

1Halleluja. Lofva Herran, min själ. 2Jag vill lofva Herran, så länge jag lefver, och lofsjunga minom Gud, så länge jag här är. 3Förlåter eder icke uppå Förstar; de äro menniskor, de kunna intet hjelpa. 4Ty menniskones ande måste sin väg, och hon måste åter till jord varda; då äro förtappade alle hennes anslag. 5Säll är den, hvilkens hjelp Jacobs Gud är; hvilkens hopp på Herran hans Gud står; 6Den himmelen, jordena, hafvet och allt det derinne är, gjort hafver; den tro håller evinnerliga; 7Den rätt skaffar dem som våld lida: den de hungroga spisar. Herren löser de fångna. 8Herren gör de blinda seende; Herren upprättar de som nederslagne äro; Herren älskar de rättfärdiga. 9Herren bevarar de främlingar och faderlösa, och uppehåller enkorna, och tillbakavänder de ogudaktigas väg. 10Herren är Konung evinnerliga, din Gud, Zion, förutan ända. Halleluja.
Copyright information for SweKarlXII1873