‏ Psalms 18

1En Psalm, till att föresjunga, Davids, Herrans tjenares; hvilken denna visos ord talade till Herran, på den tid Herren honom hulpit hade ifrå hans fiendars hand, och ifrå Sauls hand; 2Och sade: Hjerteliga, kär hafver jag dig, Herre, min starkhet; 3Herre, min klippa, min borg, min förlossare; min Gud, min tröst, den jag mig vid håller; min sköld, och min salighets horn, och mitt beskydd. 4Jag vill lofva och åkalla Herren; så blifver jag ifrå mina ovänner förlöst. 5Ty dödsens band hafva, omfattat mig, och Belials bäcker förskräckt mig. 6Helvetes band hafva omfattat mig, och dödsens snaror öfverfallit mig. 7När jag är i ångest, så åkallar jag Herran, och ropar till min Gud; så hörer han mina röst af sitt tempel, och mitt rop kommer för honom till hans öron. 8Jorden bäfvade och gaf sig, och bergens grundvalar rördes och bäfvade, då han vred var. 9Damb gick upp af hans näso, och förtärande eld af hans mun; så att det ljungade deraf. 10Han böjde himmelen, och for neder, och mörker var under hans fötter. 11Och han för uppå Cherub, och flög; han sväfde på vädrens vingar. 12Hans tjäll omkring honom var mörker, och svart tjockt moln, der han inne fördold var. 13Af skenet för honom delte sig skyn, med hagel och ljungande. 14Och Herren dundrade i himmelen; och den Högste lät sitt dunder ut, med hagel och ljungande. 15Han sköt sina skott, och förströdde dem; han lät fast ljunga, och förskräckte dem. 16Der såg man vattuådrorna; och jordenes grund vardt blottad, Herre, af ditt straff, af dine näsos anda och blåst. 17Han sände utaf höjdene, och hemtade mig; och drog mig utu stor vatten. 18Han halp mig ifrå mina starka fiendar; ifrå mina hatare, som mig för mägtige voro; 19De mig öfverföllo i mins motgångs tid; och Herren vardt min tröst. 20Och han förde mig ut på rymdena; han tog mig derut; ty han hade lust till mig. 21Herren gör väl emot mig, efter mina rättfärdighet; han vedergäller mig efter mina händers renhet. 22Ty jag håller Herrans vägar, och är icke ogudaktig emot min Gud. 23Ty alla hans rätter hafver jag för ögon, och hans bud kastar jag icke ifrå mig. 24Men jag; är utan vank för honom, och bevarar mig för min synd. 25Derföre vedergäller mig Herren, efter mina rättfärdighet; efter mina händers renhet för hans ögon. 26Med de heliga äst du helig; och med de fromma, äst du from; 27Och med de rena äst du ren; och vid de afvoga ställer du dig afvog. 28Ty du hjelper det elända folket, och de höga ögon förnedrar du. 29Ty du upplyser mina lykto; Herren, min Gud, gör mitt mörker ljust. 30Ty med dig kan jag nederlägga krigsfolk, och med minom Gud öfver muren springa. 31Guds vägar äro utan vank; Herrans tal äro genomluttrad; han är en sköld allom dem som trösta uppå honom. 32Ty ho är en Gud, utan Herren; eller en starker, utan vår Gud? 33Gud omgjordar mig med kraft, och gör mina vägar utan vank. 34Han gör mina fötter lika som hjortars, och sätter mig på mina höjder. 35Han lärer mina hand strida, och min arm spänna kopparbågan. 36Och du gifver mig dins salighets sköld, och din högra hand stärker mig; och när du förnedrar mig, gör du mig storan. 37Du gör under mig rum till att gå, att mina fötter icke skola slinta. 38Jag vill jaga efter mina fiendar, och gripa dem; och intet omvända, tilldess jag hafver nederlagt dem. 39Jag skall slå dem, och de skola icke kunna mig emotstå; de måste falla under mina fötter. 40Du kan rusta mig med starkhet till strid; du kan kasta dem under mig, som sig emot mig sätta. 41Du gifver mig mina fiendar på flyktena, att jag må förstöra mina hatare. 42De ropa, men der är ingen hjelpare: till Herran, men han svarar dem intet. 43Jag skall sönderstöta dem som stoft för vädret; jag skall bortkasta dem såsom träck på gatomen. 44Du hjelper mig ifrå det trätosamma folket, och gör mig till ett hufvud ibland Hedningarna; ett folk, som jag intet kände, tjenar mig. 45Det hörer mig med hörsam öron; men de främmande barn förneka mig. 46De främmande barn försmäkta, och brytas i sina bojor. 47Herren lefver, och lofvad vare min tröst; och mins salighets Gud varde upphöjd. 48Gud, som mig hämnd gifver, och tvingar folken under mig; 49Den mig hjelper ifrå mina fiendar, och upphöjer mig ifrå dem, som sätta sig emot mig; du hjelper mig ifrå de vrånga. 50Derföre vill jag tacka dig, Herre, ibland Hedningarna, och lofsjunga dino Namne; Den sinom Konung stor salighet bevisar, och gör sinom smorda godt; David, och hans säd evinnerliga.