‏ Psalms 37

1En Psalm Davids. Harmas icke öfver de onda; var icke nitisk öfver de ogerningsmän. 2Ty såsom gräs varda de snart afhuggne, och såsom gröna örter skola de förvissna. 3Haf hopp till Herran, och gör det godt är; blif i landet, och föd dig redeliga. 4Haf dina lust i Herranom; han skall gifva dig hvad ditt hjerta önskar. 5Befalla Herranom din väg, och hoppas uppå honom; han skall väl görat; 6Och skall frambära dina rättfärdighet såsom ett ljus, och din rätt såsom en middag. 7Förbida Herran, och vänt efter honom. Harmas icke öfver den, hvilkom all ting, efter hans vilja, lyckosamliga framgå. 8Håll tillbaka af vrede, och öfvergif grymhet; blif icke vred, så att du ock illa gör. 9Ty de onda skola utrotade varda; men de, som vänta efter Herran, skola ärfva landet. 10Det är ännu en liten tid, så är den ogudaktige intet mer; och när du efter hans rum ser, skall han borto vara. 11Men de elände skola ärfva landet, och lust hafva i storom frid. 12Den ogudaktige trugar den rättfärdiga, och biter sina tänder tillsamman öfver honom. 13Men Herren ler åt honom; ty han ser att hans dag kommer. 14De ogudaktige draga ut svärdet, och bända sin båga, att de skola fälla den elända och fattiga, och slagta de fromma. 15Men deras svärd skall gå in i deras hjerta, och deras båge skall sönderbrista. 16Det litsla, som en rättfärdig hafver, är bättre än många ogudaktigas stora håfvor. 17Ty de ogudaktigas arm skall sönderbrytas; men Herren håller de rättfärdiga vid magt. 18Herren känner de frommas dagar, och deras gods skall blifva evinnerliga. 19De skola icke på skam komma i den onda tiden, och i hårdom årom skola de nog hafva. 20Ty de ogudaktige skola förgås; och Herrans fiender, om de än vore såsom en kostelig äng, skola de likväl försvinna, såsom en rök försvinner. 21Den ogudaktige borgar, och betalar intet; men den rättfärdige är barmhertig och mild. 22Ty hans välsignade ärfva landet; men hans förbannade varda utrotade. 23Af Herranom varder sådana mans gång främjad, och han hafver lust till hans väg. 24Om han faller, varder han ej bortkastad; ty Herren håller honom vid handen. 25Jag hafver ung varit, och är gammal vorden, och hafver ännu aldrig sett den rättfärdiga förlåten, eller hans säd efter bröd gå. 26Han är alltid barmhertig, och lånar gerna; och hans säd skall välsignad varda. 27Låt af det onda, och gör det goda, och blif i evig tid. 28Ty Herren älskar rätten, och öfvergifver icke sina heliga; evinnerliga varda de bevarade; men de ogudaktigas säd skall utrotad varda. 29De rättfärdige ärfva landet, och blifva derinne evinnerliga. 30Dens rättfärdigas mun talar vishet, och hans tunga lärer rätten. 31Hans Guds lag är i hans hjerta; hans steg slinta icke. 32Den ogudaktige vaktar uppå den rättfärdiga, och aktar dräpa honom. 33Men Herren låter honom icke uti hans händer, och fördömer honom icke, då han dömd varder. 34Förbida Herran, och håll hans väg, så skall han upphöja dig, så att du skall ärfva landet. Du skall se, att de ogudaktige utrotade varda. 35Jag hafver sett en ogudaktig, den var fast väldig, och utbredde sig, och grönskades såsom ett laurbärsträ. 36Då man gick der framom, si, så var han borto; jag frågade efter honom, då vardt han ingenstäds funnen. 37Blif from, och håll dig rätt; ty slikom skall det på sistone väl gå. 38Men de öfverträdare skola tillsammans förgås, och de ogudaktige på sistone utrotade varda. 39Men Herren hjelper de rättfärdiga; han är deras starkhet i nöd; 40Och Herren skall vara dem biståndig, och hjelpa dem; han skall undsätta dem ifrå de ogudaktiga, och frälsa dem; ty de trösta uppå honom.